Min mamma och jag stod i köket och höll på med ditt och datt
när vi är tillsammans så brukar det bli en hel del skratt.
Nu skulle vi ta oss lite gräddgröt med jordgubbar på
då ville det sig inte bättre än att jag sparkar i en stol och stöter min tå.
Aj, aj utropade jag, sen kom det en harang av icke barnvänliga ord
sen gör jag om samma bravad men nu träffar min tå kökets bord.
Lätt upprörd över min ömmande fot höjer jag min röst
och skyller snabbt på att jag inte ser fötterna för mina stora bröst.
Då säger min mamma, tänk om du ändå hade kunnat förminska behagen
men jag säger lite surt, om dom försvinner blir min nya utsikt över magen.
Då är det bättre att leva i villfarelsen av att min barm är stor och het,
än att vakna upp ur förnekelsen och inse att jag helt enkelt är fet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar