Det var en gång en lång drasut på nästan två meter,
Jag kanske vore elak om jag avslöjar vad han heter.
Alla som känner oss vet nog vem jag tänker på,
det är inte så svårt, han bor här uppepå.
Han är lika loj som en tonåring brukar vara,
ibland undrar man hur livet han kommer att klara.
Han kan vara den mest älskvärda man kan prata med,
för att i nästa sekund vara helt sur och sned.
Hur som helst så älskar vi denna pojke från morgon till kväll,
och för det mesta så är han i alla fall riktigt snäll.
Det enda jag kan klaga på är att han är lat,
halva hans rum är fyllt med smutsiga muggar glas och fat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar