onsdag 8 maj 2013

Självrannsakans bleka krankhet



Jag är en mormor som älskar att skriva,
ibland är det kul att med familjen driva.
Nu sägs det att det är svårt att se sina egna fel
men jag kan avslöja att även jag har en del.

Om jag börjar med tvätten, den är ett aber.
I min tvättstuga kan man tro att det döljs ett kadaver.
Om det var någonting som jag önskar slippa
då skulle nog alla på mitt tvättande tippa.

Mina hundar som jag kompromisslöst avgudar,
det är två riktigt söta små brudar.
Nu är det så att de skulle behöva en fastare hand,
det är nog jag som går i deras ledband.

Det där med att uppfostra de rara små liven
jag vet inte, jag kanske är för lat för att ta de extra kliven.
Jag vill givetvis inte tro att det beror på stegbesparingen
men ska sanningen fram kan det vara förklaringen.

Till slut då, om jag ska ransaka mig själv lite grann
då måste jag väl vara helt ärlig och sann.
Jag tycker att min gubbe har vunnit högsta priset
jag är helt övertygad om att det är på det viset.

Alla mina tillkortakommande är försvinnande små
jag har inga som helst problem som är nåt att gnälla på.
Ska det gnällas så är det jag som tar mig den rätten
men okej då, jag erkänner att jag har problem med tvätten.

1 kommentar:

Linda sa...

:-) låter som MIN mamma! :-)